I afton

På väg hem från stan fick jag en spontan förfrågan så där i all hast. Jag mötte ett gäng såna där riktigt grabbiga grabbar i äldre tonåren. Av utländsk härkomst var de. Det är jag relativt säker på. Jag cyklade på cykelvägen mellan Värnhemstorget och Rosengård och av någon anledning gick de alla fyra på rad på cykelvägen. Jag som är som jag är, hade ju ingen som helst tanke på att cykla någon annanstans än på cykelvägen (vilket måhända dessa karlar hade hoppats på). Detta förargade nog dem något. Att jag inte visade dem tillräckligt med respekt, måhända? Kanske borde jag knäböjt inför dem, kysst deras fötter och sedan ställt mig på knä framför dem och förberett mig för den fråga jag därefter skulle få ställd till mig.

"Hey! Sug min kuk!"

Ja, jag cyklade rakt fram utan en tanke på att veja för det är så jag funkar. Ni går på en cykelväg och vill ni inte bli rammade av en Monark Royal från tidigt 70-tal, bör ni kanske snarast reträttera. Okidoki, då är vi överens. Right? Icke då. Frågan ställdes tvärt och som resultatet av en provokoation av mig. Jo, för det är så provocerande för dem att jag inte böjer mig för deras vilja. Kanske är gränsen väldigt hårfin. Kanske gör minsta lilla rubbning i den testosteronsprudlande mansvärlden, att man puttas över gränsen till total vettlöshet. Att den som passerar gränsen gör det på egen risk. "Sug min kuk!!"
Parkvägen mellan staden och Värnhemstorget mötte jag ytterligare ett gäng. Fast det då i handlingen ska vara innan detta andra gäng. Då gick de också mitt på cykelvägen och var i det närmaste tvungna att kasta sig åt sidan för att de alldeles för sent insåg att det var cykelvägen de virrade på. Jag hörde mest missbelåtet gnissel bakom min rygg.

Kanske tänker ni nu, "jisses, en galen bitter besserwisser på sin cykel vill bringa lag och ordning till staden genom att försöka döda tankspridda människor." Okej, jag ska inte ursäkta mig själv. Jag kan förstå människor som inte tänker sig för. (Det finns alldeles för många av dem) Jag kan respektera att de har bättre saker för sig än att tänka på var de går men jag har också bättre saker att tänka på än att tillrättavisa människor. Jag har framför allt roligare saker för mig på min färd hem, fina sånger att nynna på, tänkvärda diktrader att fundera över, glittrande stjärnor att njuta av, än att köra upp i buskage eller ut på tättrafikerad gata för att några idioter inte kan hålla sig på rätt sida.
Så, nej kära du. Jag vill inte suga din kuk.
Det värsta är att det går så fort från att frågan kommer till att de är tjugo meter bakom mig, att jag inte hinner ge något spydigt svar.
"Nej, du får inte suga min kuk hur mycket du än vill."
"*Suck* tror du inte någon av dina vänner kan göra det åt dig, vännen? *mental klapp på huvudet* Jag är liksom på väg hem."
Kanske skajag rentav stanna, gå fram till dem och be honom knäppa upp sina byxor samtidigt som jag duckarför de andras knytnävsslag och skratt. Kanske ska jag som respons till hans tvekande nervösa "Vad fan, är du bög eller?!" svara "Men snälla du, det var ju DU som frågade mig."

Det är surt att alla bra svar kommer efteråt, på vägen hem.