En timme, en minut

"Ta inte ens en dag i taget, ta en timme" sa min mor. Det var när jag inte längre visste var jag skulle ta vägen. Tänk hur fort allt faller om man tillåter det.

(Ibland bjuder vädret på förrädiska akter. Det visuella bjuder upp till en solglansande dans men i det ögonblick jag kliver ut på balkongen möter mig kylan i små bitande etapper som får mig att fly in genom dörren igen. Solen gör tappra försök att värma mig och för det är jag evigt tacksam. Den får dock för en tid framöver regera under sin överman, den isande nordanvinden.)

I had a dream my life would be
So different from this hell I'm living,
So different now from what it seemed
Now life has killed the dream I dreamed

Jag har sannerligen blivit en pojke med gröna fingrar, i ordens rätta bemärkelse. Efter inköp av trettio liter finsilad jord, fröpåsar av ringblommor och morötter samt handskar som just är gröna, kan jag numera titluera mig trädgårdsmästare av rang. Som om det inte vore nog så känner jag ett trängande behov att förtälja att blomlådan där all blomstervetenskaplig produktion sker, är ytterst stilig och estetiskt tilltalande men icke allra minst tillverkad av mig. Tillverkad av blod, svett, tårar, kärlek och mig. Yeah, I kick Ernsts big ass. Och min balkong kommer bli fin.

Les Misérables är en vacker musikal med vacker musik
(I dreamed a dream)

Sov gott.