Ingress om allt utom babushkas, ingresser och tussilago i mångfald

När jag i sällskap med min mor flanerade kring på Uppsalas gator, och jag för tredje gången bar de där jeansen som var så trasiga men likväl hörde till de plaggen som var mina absoluta favoriter, kunde jag räkna med att få höra henne säga: "Om du nu nödvändigtvis ska envisas med att ha de där byxorna kunde du ju i alla fall klippt dig i en stilig frisyr så folk åtminstone hade haft något anständigt att att titta på." Min mor hyste vissa svårigheter att förlika sig med tanken att behöva synas tillsammans med en sextonårig rockande hippie med axellångt hår och hål i skorna. Inte kunde väl hon heller förstå för sig själv att det för en tonåring ter sig mycket fundamentalt med just den ytliga imagen i sökandet efter identiteten man aldrig finner.

Min mor fann sig givetvis aldrig i det och hon utnyttjade dessutom det faktum att hon lyckats uppfostra en så välartad gosse, genom att tvinga mig bära ett par andra jeans de gånger vi besökte stan tillsammans. Byxor jag inte burit tillräckligt ofta för att de skulle bli så där personligt slitna som gjorde dem bekvämare än sammet mot bar hud. I min favör bör tilläggas att min tonårsrevolts enda riktiga kulmen var att jag slapp besöka Klipp-Inger på Spetsvägen allt för ofta. Även om hon var en trevlig medelålders kvinna med mål i mun, hade hon likt min mor ingen förståelse för en ung hårig människas kamp med sig själv.